Kultursensitivitet

Kultursensitivitet betyder att man kritiskt granskar hur olika individers bakgrund – och de antaganden som vi förknippar med dem – påverkar hur vi bemöter andra. Dessa antaganden gör vi oftast på en omedveten nivå, och därför är det bra att reservera tillräckligt med tid för att reflektera över dem. 

I ungdomsarbetet förknippas ofta kultursensitivitet med könssensitivitet. Ibland talar man också om mångkulturellt ungdomsarbete. När man arbetar på ett kultursensitivt sätt fäster man ändå inte uppmärksamheten endast på grupper som klassas som ”mångkulturella”, utan man observerar antaganden i anslutning till alla kulturer och bakgrunder. Det gäller också att ta hänsyn till den föränderliga naturen hos termer som ”kultur” eller ”mångkulturalitet”. 

Könssensitivitet innebär att man är medveten om hur genus och andra mänskliga drag påverkar människans uppväxt, utveckling och välmående. Ett könssensitivt arbetssätt fäster uppmärksamheten vid hur vi bemöter och behandlar människor utgående från deras kön.

Enligt Airin Bahman och Veronika Honkasalo bör utvecklingen av antirasistiska arbetsmetoder vara en väsentlig del av ett mångkulturellt arbetssätt. Det är också något som de unga förväntar sig av ungdomsarbetet. Ett sensitivt arbetssätt inom ungdomsarbete betyder inte endast att man strävar efter att beakta de ungas olika bakgrunder och andra skillnader. Det är lika viktigt att vuxna som arbetar med unga försöker bli medvetna om sina egna attityder och värderingar och å andra sidan inte prackar dem på de unga.

I kultursensitivitet ingår en aktivt antirasistisk läggning. Ingen av oss kan stå utanför samhällets normer och maktstrukturer. Arbete som främjar mångfald blir aldrig riktigt färdigt, utan nedmonteringen av fenomen som rasism kräver konstant aktivitet. Arbetet görs på egen hand, tillsammans med andra och i hela samhället. Forskaren Veronika Honkasalo skriver: ”antirasism bör i allt högre grad betraktas som en utgångspunkt i det mångkulturella arbetet, där mångkulturalitet kan ses som en pågående process och ett rörligt fenomen, där färdiga redskap och modeller inte alltid kan tillämpas”.

Inom den praktiska verksamheten kan kultursensitivitet och könssensitivitet synliggöras för alla i anslutning till val som görs i den öppna verksamheten och den slutna gruppverksamheten. Beroende på situation och grupp kan den bästa lösningen ibland vara öppen verksamhet som riktar sig till alla, ibland verksamhet som riktar sig endast till flickor eller till unga med flyktingbakgrund. Projektet Från andras medier till våra medier har t.ex. ordnat blandgrupper som är öppna för alla, men också verksamhet som riktar sig endast till flickor och unga kvinnor. Blandgrupperna visade sig vara mycket pojk- och mansdominerade, så det fanns ett motiverat behov för att beakta deltagarnas kön i verksamheten. Också inom riktad verksamhet är det viktigt att beakta könets mångfald och låta bli att göra antaganden om någons kön.

Ett kultur- och könssensitivt arbetssätt har inte som mål att skapa nya skillnader, utan att identifiera existerande skillnader mellan människor så att de negativa effekterna av dem kan minimeras och man kan försöka uppnå till jämlik verksamhet. Det finns många olika faktorer som har negativa konsekvenser för unga: t.ex. skillnader i språkkunskaper, i kunskaper om medieomgivningen i Finland eller annan kulturkännedom, eller i åtkomsten till materialresurser som datorer och mjukvaror. Syftet med kultursensitivitet är inte att sortera in människor i nya fack utan att identifiera och avlägsna sådana hinder i verksamheten och omgivningen som försämrar delaktigheten och aktörsrollen hos människor med olika bakgrund.